1. Grunden
När jag blev kristen var det för att livet blev roligare. Att vara en evig ande som tillfälligt gör en kroppslig existenstripp, hur intressant är inte det ! Speciellt när Jesus Kristus själv lever omkring i denna min kropp och delar livet med mig, dag och natt, vare sig jag märker det eller inte. Att Gud själv vill vara centrum i människor är fantastiskt.
Tyvärr finner jag många långa trista ansikten bland andra kristna. Den kristna tron är problematisk för dem. Mina främsta resekompisar är mystikerna och de som lever i Jesus-bönen, många av dem finns i samlingsverket Filokalia. Men även buddhister, t ex Thubten Wangchen som håller till i Barcelona och Peter Betts, aka Ajahn Brahm, en engelsk kille från Shepherds Bush i London som håller till i Perth, Australien.
Grunden för barnsliga tron är just en evig ande. Vi är som fåglar från evigheten som då och då spatserar omkring på marken och stöter på alla sorts erfarenheter där. Allting är intressant och har något bra med sig och det som är sämre och tveksammare lämnar vi därhän. Om jag är trött eller sjuk — hur bra är det inte att kroppen reagerar och tar det lugnt, söker vila och helande genom att vara sjuk ! Det är toppen, faktiskt. Och skulle kroppen dö — hur bra är inte det att den får verklig vila så att min eviga ande är helt fri från smärta och får delta i Herrens fest i den uppståndna kroppen. Det kan inte vara bättre.
Tyvärr finner jag många långa trista ansikten bland andra kristna. Den kristna tron är problematisk för dem. Mina främsta resekompisar är mystikerna och de som lever i Jesus-bönen, många av dem finns i samlingsverket Filokalia. Men även buddhister, t ex Thubten Wangchen som håller till i Barcelona och Peter Betts, aka Ajahn Brahm, en engelsk kille från Shepherds Bush i London som håller till i Perth, Australien.
Grunden för barnsliga tron är just en evig ande. Vi är som fåglar från evigheten som då och då spatserar omkring på marken och stöter på alla sorts erfarenheter där. Allting är intressant och har något bra med sig och det som är sämre och tveksammare lämnar vi därhän. Om jag är trött eller sjuk — hur bra är det inte att kroppen reagerar och tar det lugnt, söker vila och helande genom att vara sjuk ! Det är toppen, faktiskt. Och skulle kroppen dö — hur bra är inte det att den får verklig vila så att min eviga ande är helt fri från smärta och får delta i Herrens fest i den uppståndna kroppen. Det kan inte vara bättre.
Det är toppen att dö för en riktigt sjuk och trasig kropp. Tänk bara på alternativet — leva i ett mycket värre lidande än att dö. « Att dö är enkelt » sa min svärfar när han var riktigt nära döden en gång, kanske tio år innan han somnade in stillsamt och gick vidare till himlen. Där lär han bli förvånad och glad, för han ville vara en bister ateist under sina år på jorden.
Så att vara en evig ande i sällskap med Jesus Kristus är att se det goda och positiva i allt. Det är svårt att inte dra på munnen när någon sitter och klagar över en eller annan omständighet. Det är ett faktum att omständigheter växlar. Varför inte se fördelarna med alla faser av omständighetsväxlandet? Att vara hemma är skönt. Att vara på resa är intressant och omväxlande. Att vara rik har sina fördelar. Att vara fattig har sina ! De kanske till och med är större, många fler deprimerade är rika och halvrika än fattiga om jag får gissa. Varför prisade annars Jesus just de fattiga? Och varnade för de rika?
Om du är evig ande och Jesus lever med dig blir andra människor lustiga figurer. Nästan alla är det något fel på, eller hur? Men fördelen är uppenbar: en nästan ändlös variation på karaktärer och figurer. Alla är någon sorts "krumelur" som Hjalmar Bergman kallade sina påhittade personer. Och därmed blir alla rätt så intressanta.
Därför kan vi vända på det Sartre sa -- Helvetet är andra människor !-- och se den kuriösa och nästan absurda komiken i alla dessa människor. Vi behöver inte reta oss på någon om vi inte vill. Tvärtom blir det lätt att se vilka bra egenskaper en del krumelurer visar upp. Och de flesta är sådana att man måste skratta.
Som evig ande måste jag erkänna hur märklig tillvaron är i alla sina förändringar och förvandlingar. Varför inte njuta av resan och vila i Honom som är det levande vattnet och brödet från himlen?